Barbro Carlberg från Broddebo tog hjälp av djurkommunikatören Monica Hallberg för att hitta sin bortsprungne hund Jaxon.
Åtvidaberg
Barbro Carlberg var rädd att få fira jul utan sin hund. Men med hjälp av en skallgångskedja – och kanske telepati? – lyckades hon hitta bortsprungne Jaxon.
Tre dagar före julafton var Barbro Carlberg på promenad i skogen kring Broddebo med snart två-årige border collien Jaxon. Plötsligt for hunden iväg med sin långa släplina efter sig. Barbro letade ensam i många timmar, men hunden var borta.

BILD: Frida Ekman

Med hjälp av Åtvidabergs hundklubb arrangerades en skallgångskedja. Runt tio personer åt gången genomsökte skogen i över åtta timmar: både på torsdagskvällen och under fredagen.

Barbro Carlberg tog också hjälp av djurkommunikatören Monica Hallberg som säger sig kunna kontakta djur telepatiskt.

– Monica sade att Jaxon var 300–400 meter från stället där han försvann. Vi gick tillbaka och letade extra där trots att vi redan hade genomsökt området, säger Barbro Carlberg.

Monica Hallberg sade också att Jaxon hade sett en liten röd stuga. Mycket riktigt hittades han strax efteråt i närheten av den enda röda stugan i trakten. Han hade fastnat med släplinan vid en gran, låg platt på marken och gömde sig för vildsvin.

Enligt Monica Hallberg är katter det roligaste djuret att kommunicera med. ”De har så mycket idéer”, säger hon, medan katten Pius kurrar tryggt i mattes famn. Foto: Daniel Bennelid

– Jag försöker aldrig övertyga någon, det är okej om de inte tror på det. Jag har förståelse för det. Har man inte varit med om det är det svårt att förstå, säger hon.

Sällan svårt
En konsultation tar ungefär en och en halv timme, och enligt Monica Hallberg är det egentligen inte svårt att kommunicera med något djur.

– Det har inget att göra med olika raser, utan med individer. Djur kan också vara blyga. Men katter är jätteroliga att kommunicera med. De har så mycket idéer.

Monika Hallberg känner i sin egen kropp var djuret har ont, och hon kan se att en hund har problem med klåda utan att den kliar sig.

– Jag ställer inga diagnoser utan rekommenderar i stället ägarna att besöka en veterinär. Men jag går aldrig bakom ryggen på djurägarna. Det händer att jag har fel. Jag kan göra fel, jag också. Jag är inte mer än människa.

Egna kurser
När Monica Hallberg kommunicerar med djur antecknar hon allt hon får veta av djuret, och då kan hon få ihop upp till sex sidor. Sedan pratar hon med ägaren.

– Ibland kommer det bilder som inte jag kan tolka men som ägaren kan förstå. Ägaren är med hela tiden. Det handlar om respekt för djuret, för det känner ju inte mig. När det är slut får ägaren det jag har skrivit, och där finns oftast 90 procent av svaret. Sedan kan man komma fram till vad det är för åtgärd som behövs. Djur är väldigt lojala och pratar inte illa om sina ägare, även om dessa har varit dumma mot dem, säger hon.

Monica Hallberg håller även egna kurser och föreläsningar för olika grupper.

– Det är många som är intresserade av djurkommunikation och vill veta mer. Det handlar mycket om att hitta sig själv, fokusera och vara avslappnad.

Förutom att jobba med djurkommunikation håller hon även på med alternativ medicin. För 15 år sedan började Monica Hallberg jobba med örter. Varje år tar hon hem ett sjuttiotal olika örter, och hon är i stort sett helt ensam om att göra egna blandningar. Hon har många olika örtblandningar som hjälper mot olika symtom, som till exempel magont, kissa inne, mat- och ätstörningar, skott rädda, muskelverk med flera. Men hon poängterar att örterna är ett komplement och inget alternativ till mediciner.

Monica Hallberg kommunicerar i stort sett med alla djur, och enligt henne är det egentligen inte svårt att kommunicera med något djur. "Det har inget att göra med raser, utan med individer. Djur kan också vara blyga", säger hon. Foto: Daniel Bennelid

Av Emilia Forsman

Hon kan tala med djuren
Vad skulle du säga om någon påstod att din katt kan tala? Det är nämligen just vad den kan! Det hävdar i vart fall djurkommunikatören Monica Hallberg. Djur kan inte prata i egentlig bemärkelse, förklarar hon. Men de kommunicerar med varandra.
– Lotta är nöjd med allt, bara hon får vara med matte, avslöjar Monica Hallberg
SÖDRA LUND Monicas två egna katter samtalar mer än gärna med varandra. Det är hon helt säker på. Till skillnad från ”vanliga” mattar och hussar kan Monica nämligen avlyssna deras samtal.

– Det är en förmåga som jag haft hela livet, berättar hon. Redan som barn visste jag vad djuren omkring mig tyckte och tänkte om saker och ting.

– När jag får kontakt med ett djur, förnimmer jag bilder som djuret sänder ut till mig. Det är en form av bildtankar som det visar mig.

Alla djur vill inte kommunicera med Monica. Vilda djur är generellt svårare att få kontakt med än tama. Enligt Monica vill många av djuren hon kommunicerar med berätta om sig själva och sina liv. Några har problem de vill diskutera. Andra uttrycker bara mindre önskemål om förbättringar av olika slag.

Monica Hallberg kan ”prata” med alla djur. Hon har hjälpt både fåglar, katter, hundar och hästar att komma till tals med sina ägare. Många av samtalen hon haft har handlat om problem av olika slag. Enligt Monica händer det nämligen ganska ofta att vi människor missförstår det våra djur försöker säga oss.

– Katter är exempelvis otroligt känsliga djur, mycket känsligare än vi kan föreställa oss, säger hon. De reagerar ofta mycket stark på förändringar i familjen.

När någon kommer till Monicas djurmottagning med sitt djur sätter hon sig lågt, ibland direkt på golvet, och ”tonar in”. Medan djuret går omkring i rummet kommunicerar det ordlöst med Monica, som skriver upp vad som sägs. Först när pratstunden är över avslöjar Monica vad djuret sagt.

Det låter lite som hokuspokus. För att få se hur en pratstund går till släpper jag ut mina egna katter i Monicas mottagningsrum.

Medan Lotta och Laban nyfiket undersöker varenda vrå börjar Monica berätta vad de pratar om. Jag får klart för mig att båda är tämligen nöjda med livet. Lotta är nöjd med allt, säger Monica. För henne får det vara hur som helst – bara hon får vara med MATTE.

Laban, som egentligen är en hona, visar sig – som väntat – vara mer avancerad. Hon hävdar inte bara med bestämdhet att hon heter Sara. Hon klagar också över att det råder råttbrist i området där vi bor och ber att få kottar att leka med inomhus. Ett riktigt klätterträd vore inte heller fel. Sedan beställer hon strimlad rå fisk till middag.

Hennes lista över önskemål verkar kunna bli hur lång som helst. Men någon måtta får det faktiskt vara. Att katter kan prata betyder inte med nödvändighet att de alltid får som de vill.

Fast det är klart, några kottar kan man väl alltid ta med sig hem från skogspromenaden. Och visst kan den som vill sussa med matte få en egen plats bredvid kudden i sängen.

Man vill ju gärna fortsätta ligga på plus, liksom.

Text & foto: Annelie Sylvan